FÖRSTA SPADTAGET

Idag var det äntligen dags att påbörja vår utbyggnad! Byggarna var på plats 7.00 och spänningen var på topp! Vi stod med kameran och hejade på!

Första "spadtaget"!

Vi visste att det i värsta fall kunde komma berg någon meter ner. Eftersom vi dränerade för några år sen, visste vi att det var mycket sten, men vi trodde aldrig att det skulle vara så här mycket sten...

Det ser ganska mörkt ut för källare. Blir förmodligen för dyrt att spränga och forsla bort sprängmassorna. Trist! Första nederlaget kom alltså redan första dagen. 

Nu är det bara att tänka om och för konstruktören att rita om utbyggnaden utan källare. Sen ska vi krångla med Stadsbyggnadskontoret och göra ändring i bygglovet. Bara inte det stoppar upp bygget.  Vi har inte riktigt gett upp ännu, för vi har inte fått offert på vad det skulle kosta att spränga.

Mitt i allt stök och bök fick vi leverans på fönstren några veckor för tidigt! De ser väldigt fina ut, men tyvärr glömde de persienner i ett fönster. Fick ringa om det också. Hoppas resten går bättre. 

Trevliga och duktiga byggare i alla fall!

PILLOWMINE I HERRGÅRDSMILJÖ

Vår familj bodde på en herrgård i helgen. Min svägerska och hennes man har den stora äran att bo här. Givetvis passade jag på att placera ut mina kuddar i denna vackra miljö. Här ser ni nyinkomna sammetskuddar från Pillowmine.

BESÖK PÅ EN HERRGÅRD

Min svägerska och hennes man bor på en vacker herrgård utanför Eskilstuna. I helgen var hela vår familj bjudna dit och jag tänkte dela med mig av lite foton. Karl XII var en återkommande gäst på herrgården. Känns lite märkligt att sova där jan en gång sovit.
Nackdelen är att när man kommer hem känns det som man bor i ett litet dockskåp. Fördelen är att vårt byggprojekt, som drar igång på måndag, plötsligt känns väldigt litet.

Kudde från Pillowmine.

FÖRVANDLING AV VARDAGSRUMMET

Så här såg vardagsrummet ut på husvisningen.

När vi flyttade in, på sommaren 2009, trodde vi att vi skulle renovera hela huset på en gång och samtidigt bo i det. Det visade sig ta lite tid och innebära lite bök och stök!

Vi började riva lite här och var. Kan inte rekommenderas.

Vi trodde först att vår äldsta dotter skulle bo i källaren, men eftersom källaren inte var inredd insåg vi att det skulle ta för lång tid innan hon fick ett rum. Vi valde att sätta igen matsalsdelen av vardagsrummet med en pardörr och göra ett rum till henne där.

Ni som följt bloggen vet att vi först gjorde i ordning ett barnrum hösten 2009 och sen ett tonårsrum våren 2010. Vardagsrummet fick vänta ett år.
Så här levde vi första året. När vi väl hade fått undan alla flyttkartonger renoverade vi någonstans i huset och ställde nya kartonger i vardagsrummet. Kaos under ett år alltså, men barnen hade egna rum!

När mamma och pappa kom fick vi bo i vardagsrummet.

När dotterns rum renoverade hade hon sina saker i vardagsrummet.

Ibland fick vi bara plats att sitta så här och använda fönsterbrädan som bord. Lägg märke till att vi började riva tapeter ett år innan vi renoverade hela rummet.

Hösten 2010 var det äntligen dags att renovera vardagsrummet. Vi började med att riva allt ner till träet.

Ett lager tidningspapper från slutet av 30-talet fick se dagens ljus igen.

Inhandlade ett skåp mitt i röran, som jag ville måla gult. Det fick vänta.

Vi rev allt i vardagsrummet och uppe i hallen. Sen fattade vi beslutet att ta in målare. Fantastiskt skönt! De var snabba och duktiga och satte gips på väggar och tak, spacklade, målade på ett par veckor. Det hade nog tagit oss ett halvår.

Fönstret byttes ut mot en altandörr från Ekstrands. Vi valde en dörr som skulle passa ihop med pardörren till sovrummet.

Lite jobb fick vi göra själva förstås. Måla och sätta upp lister, skrapa och måla bord och stolar samt måla skåpet gult.

En del jobbar och andra äter...

Till slut kunde vi flytta in möbler och börja fixa. Kuddar från Pillowmine, så klart!

Skåpet blev gult till slut! Kuddar från Pillowmine.com.

Sist några före och efter foton. Jag hoppas det syns vad som är före och vad som är efter...